Kyckling i fetaostsås

Ingredienser

• Kycklingfiléer
• Körsbärstomater
• Vitlöksklyftor
• Färska kryddor (t.ex. basilika, timjan, oregano eller rosmarin)
• Fetaost
• Rapsolja
• Créme Fraîche
• Svartpeppar

 

Så här gör du

Skära kycklingfiléer i bitar och fräs några minuter i olja och sedan lägg undan kycklingbitarna.
Dela körsbärstomater i två delar, hacka vitlök. Hetta upp lite olja i stekpannan och stek tomater och vitlök i några minuter på mellanvärme (OBS! Se upp så att vitlöken inte bränns vid).
Blanda ner de hackade kryddorna och den smulade fetaosten och fräs i några minuter, till sist häll ner den stekta kycklingfiléer och blanda i créme fraîche. Puttra i ca 5 minuter. Smaka av med peppar.

Tillbaka till ruta ett

Jag & världens bästa mor

Nu har det gått en vecka sen jag skrev här sist (förutom de tidsinläggda), men som skrivit skulle jag åka tillbaka till Leksand i måndags men det blev inte som jag hade tänkt mig på grund av att jag inte hade någon ork på morgonen och skulle åka tåg ca kl 9 och då bestämde jag mig att skippa resan, åkte på tisdag eftermiddag istället och då har jag hunnit vila upp mig lite. Men känner mig fortfarande hängig, är väldigt förkyld – asjobbigt! Och sen är jag också lite nere efter ha lämnat mannen min då jag åkte hit i tisdags, det är alltid lika jobbigt att åka ifrån honom. Men förhoppningsvis flyttar vi ihop inom ett år!

Och nu inser jag mer och mer att jag verkligen inte har någon motivation till skolan alls, men imorgon ska jag ha ett möte med min klassförstående och rektor, så får vi se hur det blir. Längtar mer och mer att få flytta hem till Sundsvall igen och få ordning med mitt liv igen, förhoppningsvis går allt bra denna gång. Förra gång kom jag bara halvvägs.

Och därför blev det inte så mycket uppdateringar här sen tisdags, och nu till diabetes – Som sagt, jag har varit lite hängig och deppig och detta påverkar diabetesen, så det har varit lite högt än vanligt. Men ska försöka bita ihop och komma till ruta ett igen.

Mitt liv med diabetes – Part V

Som sagt, sista åren i Örebro var sisådär men december 2012 flyttade jag tillbaka till Sundsvall på grund av att jag fick jobbet däruppe och bodde då hos min mamma och då fungerade det mycket bättre. Lagade riktigt mat i princip varje dag och minskade mycket med skräpmat (dock åt jag fortfarande en massa choklad/godis, det har jag alltid gjort och gör det idag än). Men det var fortfarande lite upp och ner, det händer ibland att jag glömde ta mina insulin och försökte komma på en lösning som gör att jag sköter min sjukdom bättre men har testat en massa men ingenting fungerade.

Augusti 2013 flyttade jag till Leksand på grund av att jag började på Västanviks folkhögskola och där träffade jag en kvinna som jobbade på skolan. Hon berättade att hon hade en dotter som också hade diabetes och sen berättade hon också att hon brukade hjälpa till en kille i min klass som hade diabetes, hon smsade honom och påminde honom att han skulle ta BS. Och sen berättade hon även om att man hade kommit på att man kunde räkna hur mycket kolhydrater man skall äta och sen räkna ut hur mycket insulin man skulle ta, och då bestämde vi att jag skulle göra samma sak och hon skulle smsa mig och påminna att jag ska ta BS och mina insulin. En sak som jag märker på en gång är att man ska räkna ut hur mycket insulin baserad av hur mycket kolhydrater man skall äta – Det fungerade verkligen på mig och mina BS blir jättebra och hela jag mår mycket bättre.

I början fungerade det jätte bra, men efter ett tag har vi blivit liksom ”slöa” eller hade en massa annat att göra så smsade vi mycket mindre med varandra och då blev det lite sämre. Men sen hittade jag en blogg, där en kille som hade diabetes och han bloggade allt som hade diabetes med att göra och sånt och då blev jag inspirerad och tog beslutet att skapa en blogg, där jag bloggar om mina vardagar med diabetes. Och hittills har det gått utmärkt och trivs verkligen med bloggen, fortsätter nog med det. Hur länge vet jag inte ännu. Vågar inte hoppas för mycket, då jag inte klarar av att göra samma ”grej” länge men vi får se hur det här går.

Mitt liv med diabetes – Part IV

Augusti 2008 flyttade jag till en helt ny stad – Örebro. Skulle börja plugga på gymnasiet där, i Örebro finns det fyra gymnasiet som är anpassad till oss som är döva och hörselskada ”Riksgymnasiet för döva/hörselskada/språkstörd”. Och det var bara en början till en berg- & dalbanans resa med diabetes. 

Den första åren bodde jag hos två olika veckohem, och det fungerade bra när jag var hemma hos dom men så fort jag är ute med kompisar eller i skolan så struntade jag i insulin och mådde ofta dåligt på grund av diabetes men sen påverkades diabetes också av att jag inte heller mådde bra psykologi – Vantrivdes i Örebro, och ville bara hoppa av gymnasiet. 

Andra åren flyttade jag till ett kollektiv-boende och fick mer frihet och då skötte jag diabetes ännu sämre. Gick ut oftare och drack mer än vad jag borde och sen mådde jag skit och en massa. Och sen började jag bli stamkund hos Örebros sjukhuset, och då fick jag även ketoner för första gång i hela mitt liv (det är en ämne som är jättefarligt för oss med diabetes, det är en slags syraförgiftning och det får man om man inte tar sina insulin) och jag mådde ännu sämre. Hba1c blev också mycket sämre än de åren då jag bodde i Sundsvall, hemma hos min mamma, tror också att det beror mycket på att mamma alltid såg till att jag tog mina insulin och nu när jag bodde helt själv så tänkte jag alltid ”jag tar det senare” men då glömmer jag alltid det och när jag ligger högt i BS så tar jag en massa insulin på en gång. Ni skulle bara ana, eller så förstår ni att min blodsocker har blivit en berg- & dalbana.

Fick åka in på akuten flera gånger, och de totala akutbesök jag har gjort i Örebro är flera och oftare än de 11 åren då jag bodde i Sundsvall. Det var jättejobbigt, fick skäll av doktorn, föräldrar och kompisar men jag skräpade mig aldrig. Tyckte att diabetes var jävla jobbig och ville bara ta bort den jävla sjukdomen. Men det kunde jag inte, jag fortsatt som innan.. Slarvade en massa och sånt vidare tills jag hamnade hos akuten igen och då fick jag reda på att jag kunde ha dött om jag inte kom dit i tiden. Och då blev jag sjukskriven från skolan i ett tag och flyttade hem till Sundsvall. 

Och då bestämde jag mig att jag ville sköta min jobbiga sjukdom bättre, men visste inte hur. I början gick det bra, och tog BS och mina insulin men efter ett tag tappade jag motivation – Sån är jag, klarar inte av att göra samma ”grej” i flera veckor/månader och försökte komma på olika lösningar men ingenting fungerade. Mina sista åren i Örebro var sisådär, det var lite bättre men fick ändå åka in på akuten då och då.

Hur gick det sen? Mer får ni veta vid nästa inlägg.

Mitt liv med diabetes – Part III

Jamen, nu ska jag berätta lite om perioden i mitt liv där då jag använde insulin-pump. Minns inte riktigt när jag började med den, men slutade använda den när jag var runt 16 år gammal – Varför? Det berättar jag lite senare.

Jag vet inte heller riktigt varför jag började använda den, men tror att det beror på att den var ganska ny och då berättade läkarna om den för min mamma och hon det var nog hon som tog beslutet att jag skulle använda den. Den är mycket bekvämare och lättare än sprutor, och det gjorde mycket mindre ont. Och man behövde inte ha nål med att göra flera gånger om dag, utan cirka varann dag, då måste man byta nålen som man hade på magen eller på rumpan och sen sladd till pumpen som pumpade insulin in till min kroppen.

Det störde inte mig så mycket när jag var yngre, men senare när jag hade blivit äldre och då började den bli jobbig då jag fick problem med kläderna. Pumpen liksom sticker ut (lite svårt att förklara men) och kläderna passade inte. Och mina kompisar har råkat ta sönder sladden/nålen och då gjorde det riktigt ont och sen måste jag göra en ny. Och då tog jag beslutet att börja med sprutor igen, men ska nog göra en comeback när jag blir äldre. Kanske när jag blir runt 40-50år eller äldre då jag börjar bli lite senil.

Mitt liv med diabetes – Part II

Tiden gick och jag började förstå varför mamma stickade på mina fingrar och gav mig sprutor – Jag förstod att jag hade diabetes. Och minns att jag tyckte att det var jättejobbigt att ta sprutor, minns att det tog flera minuter innan jag tillät mamma ge mig en enda spruta. Ska berätta hur det kunde se ut när hon ska ge mig sprutor, samma mönster varje gång.

Mamma säger till att det är dags att ta en spruta, så gick jag och la mig på sängen och såg till att jag låg bekvämt och att alla godjuren fanns i närhet och ville att min lillsyrran ska hålla i min handen. Och sade alltid till min mamma att hon inte fick sätta nålen för fort eller för långsam, utan lagomt. Detta meningen sade jag flera gånger och kollade igen och om igen om jag låg bekvämt och att alla godjuren fanns i närhet och att min lillsyster höll mig i handen. Och sen sade jag till min mamma att hon skulle vänta tills jag blundade så fick hon sätta in nålen, men inte direkt när jag hade blundat utan vänta en stund efter då jag hade blundat. Och allt detta kunde ta minst 5 min, tänk er – Samma mönster varje gång när man skulle ge mig en enda spruta. Tycker verkligen synd om min mamma men är imponerad att hon överlevde allt detta.

När jag hade blivit äldre började jag ta blodsocker-test och insulin själv, men mamma fanns alltid där och såg till att jag gjorde det. Men efter ett tag bytte jag ut sprutor mot insulin-pump, berättar mer om det i nästa inlägg.

Mitt liv med diabetes – Part I

  

Nu ska vi spola tillbaka klockan till år 1997, åren då jag fick diabetes. Jag minns inte så mycket av det men det var ungefär såhär – Jag var 6 år gammal och hade nyligen börjat på Kristinaskolan i Härnösand (en grundskola för döva & hörselskada) men tyckte att jag var på Rosenbäcken (en dagis / fritidsgård) då personal märkte att jag var törstig jämt och gick på toalett ofta och tyckte att det var skumt så de kontaktade min mamma.

Mamma tog en urinprov på mig och sen åkte jag iväg till Rosenbäcken då mamma körde förbi vårdcentral innan hon skulle åka till jobbet, hon bad sköterska att de skulle ta en prov på urinen men de sade att det inte behövde på grund av att jag hade gjort det nyligen (eller om jag hade nyligen gjort någon slags hälsokontroll) och allt var bra men mamma envisades och då gav sköterskan upp och tog ett prov. Efter en stund sade sköterskan att jag måste åka till akuten nu på en gång, mamma greps av panik och skyndade sig till Härnösand för att hämta mig och sen åkte vi tillbaka till Sundsvall, till akuten på Sundsvalls sjuk. Om jag minns rätt, så tog sköterskorna mig snabbt ifrån min mamma och självklart greps min mamma av panik ännu mer och förstod ingenting men efter en stund lugnade allt ner sig så berättade läkarna för henne om vad som har hänt. Och det var då hon fick reda på att hennes lilla livsglada dotter hade diabetes typ 1.

Minns att hon berättade att hon var helt förstörd men när hon kom in till rummet, där låg jag och jag förstod inte vad som hade hänt. Jag satt i sjukhussängen med dropp och sånt men jag var mig själv, jag var fortfarande den livliga unge som satt och lekte med dockor och log.

På topp humör just nu

Godmorgon alla läsare! Vaknade vid sju tiden och kolla på julkalender, sen gjorde jag mig i ordning. Snart ska jag fixa det sista och sen ska jag äta frukost å fixa lite käk till tåget. Längtar tills klockan tickar kl elva, så rullar jag härifrån mot vackra Sundsvall. Kan verkligen inte bärga mig, och sen ser jag också emot att få träffa mami min efter 75 dagar!

Suttit och skrivit en massa

Nu har jag suttit och skrivit fem tidsinlägg som ska publiceras imorgon, fredag och på lördag. Det kommer att handla om mitt liv/min resa med diabetes. Tänkte att det kunde vara intressant för er att veta hur det har varit. Och måste förvarna er för min svenskan, skrev liksom bara av mig. Nu har jag tagit en sista BS, det är lite högt men får ta lite extra insulin och Levemir. Snart ska jag hoppa in duschen och fixa det sista inför imorgon, sen ska jag kolla på dagens julkalender och sen ska jag dejta med mina älskade kuddarna! Nattinattiåpusspuss!

Dejten m. kuddarna närmar sig

Blev klar för en stund sen med spelet – Star Stable. Och då tog jag en BS och värdet var bra. Nu sitter jag här och surfar lite runt, ska snart börja städa undan lite härhemma och packa inför helgen. Sen kollar jag på dagens julkalender som  jag missade imorse, sen ska jag gå och dejta m. kuddarna så jag vet inte om det blir någon mer uppdatering härinne ikväll. Ev imorgon bitti innan jag åker härifrån men som sagt det kommer inte bli så mycket (eller inga) uppdateringar här förrän på måndag, då är jag hemma igen.